Skottad uppfart

Jag måste bara visa hur mycket snö det har kommit  och hur duktig jag varit med skottandet!

Kyla och säkringar

Förra veckan blev det plötsligt riktigt kallt ute. Det var drygt tio minusgrader i flera dagar och det kom massor av snö. Inte nog med skottandet – plötsligt gick en huvudsäkring också. Det var lördag kväll och först förstod jag ingenting. Vissa lampor slocknade och vissa minskade sin ljusstyrka och bara glödde svagt. Tvättmaskinen stannade och all utebelysning slocknade.

Jag gick ner till elcentralen, men ingen propp hade gått. Just det, nu kom jag på! I mitt förra hus brukade elen bete sig konstigt, när en huvudsäkring hade löst ut. Det var svinkallt ute och kolmörkt (eftersom utebelysningen hade slocknat helt) och jag kunde inte se vilken av säkringarna som var trasig. Inte hade jag några nya hemma heller.

Alltså åkte jag till ICA som fortfarande var öppet och när jag kom tillbaka skruvade jag ur den nedersta säkringen och chansade på att det var den. Och det var det! Det varde ljus 🙂

Slutet gott, allt gott. Trodde jag.

Kvällen därpå skulle jag ta en efterlängtad och välbehövlig dusch efter snöskottning, hundpromenad och träning. Jag kände mig frusen och längtade efter en varm dusch. Men icke. Vattnet blev bara ljummet och jag frös ännu mer än tidigare. Det var ovanligt kallt i badrummet också. Med handduken omkring mig gick jag ner i pannrummet. Värmepumpen var helt tyst och det blinkade ”LARM” i displayen. Fan! Jag lyckades inte hitta något att trycka på som kunde få igång pannan igen. I stället förberedde jag mig på en kall natt. Fideli hade varmt i sitt attefallshus och Josefin hade ett elektriskt element i sitt rum, eftersom hon alltid fryser. Jag tog på mig underställ och tog dubbla täcken över mig i sängen.

Nästa morgon googlade jag närmaste återförsäljare och servicetekniker och berättade om mitt problem. Han ställde några frågor, bad mig slå av en 3-fas i elcentralen och slå på den igen. Och plötsligt brummade pannan igång. Tjohoo!

Sedan dess har detta hänt ytterligare två gånger. Med de andra säkringarna. Och jag känner mig så stolt och duktig när jag genast traskar ut i kylan och byter, slår av 3-fasen till pannan och sedan slår på den igen. Jag har lärt mig hur mitt hus funkar på vintern!

Första och sista vintern med lång uppfart att skotta

När jag flyttade till huset i somras, så räknade jag med att det skulle bli riktigt jobbigt med snön i vinter. Tack och lov har det inte kommit så mycket, så jag har bara skottat två gånger hittills. Senast igår. Men det var bara för säkerhet skull, ifall det skulle komma mer. Och för att göra fint. Den var puderlätt och bara att fösa undan.

Grannarna har sagt att jag är den första som någonsin  skottat hela uppfarten!

Nästa vinter hoppas jag på att trädgården är schaktad och omdisponerad, så att bilen bara ska halvvägs upp i backen och att det bara blir en smal trappa som ska skottas upp till huset och att den går precis framför Fidelis lilla hus, så att jag inte behöver skotta dit också. Hela den långa uppfarten längs hela gränsen mot grannen ska BORT!

Min magiska utsikt

Det är en sådan otrolig förmån att få vakna till den utsikt jag har från mitt hus. Idag var det helt magiskt! Gnistrande vitt och sju minusgrader. Jag är verkligen tacksam över att dessa vyer är MINA 🙂

Jag behöver en traktor!

Min långa jävla garageuppfart.

Om jag ska vara helt ärlig vet jag inte riktigt hur de tänkte, de som placerade garaget i huset högt uppe på kullen. Såg de inga snöiga vintrar framför sig? Det gjorde jag redan i somras. Redan då visste jag att vintern skulle bli en utmaning som heter duga. Och redan då började jag smida planer på en annan och mer funktionell lösning.

Till och med min nya Volvo XC60 med fyrhjulsdrift fick kämpa rejält för att ta sig uppför idag. En vanlig bakhjulsdriven hade aldrig klarat tio centimeter blötsnö.

Inte ens en snöslunga skulle klara all den snön. Och ingen skulle orka köra den i en så pass brant backe. Inte jag i alla fall. En traktor är det enda.

I morgon kommer arkitekten. Bara vetskapen om att jag ska ha en carport NEDANFÖR backen  och en TRAPPA upp till huset nästa vinter gör att jag kommer att klara den här vintern utan problem. Möjligen kommer jag att behöva utstå en del PRAKTISKA problem, men de kommer inte att ta energi invärtes eller skapa frustration. Jag kan bara le åt eländet och veta att det blir en lösning framöver.

När jag skulle gå ut med hunden, så kunde jag ställa mig i mina Uggs och bara låta mig åka kana nerför backen. Den är betydligt brantare än vad som framgår av bilden 😉