Äntligen en hel trappa!

När golvläggaren skruvat fast alla trappsteg och oljat med hårdvaxolja var klockan tolv. Minst fem timmar var jag tvungen att stanna där nere och inte gå upp. Puh! Det värsta var att inte kunna fixa kaffe. När jag dessutom började bli hungrig åkte jag till Coop och köpte lite yoghurt, jordgubbar och färdigrätter att värma i attefallshuset. Sedan åkte jag till CircleK och köpte en stor mugg kaffe.

Klockan sex bestämde jag mig för att det var torrt.

Stegen är jättefina, men nu ser viloplanet ännu fulare ut… Särskilt med den röda tejpen efter dotterns röda matta på hennes 17-årsfest. Det måste fixas efter semestern!

Lite tveksam till färgen på trappräcket…

Nerifrån hallen ser räcket ut att vara i exakt samma kulör som fönsterkarmarna.
När man går uppför trappan, så ser färgen ljusare ut 🙁
Uppifrån ser räcket också ljusare ut än fönstren, men här på bilden ser det faktiskt ut att vara samma färg. Bra 🙂

Det var inte någon bra idé att välja en nyans ljusare färg än på fönsterkarmarna, för trots att de är solblekta efter tio år, så ser trappräcket ljusare ut. Åtminstone uppifrån. Nerifrån hallen ser det bra ut.

Jag skulle nog ha tagit exakt samma kulör i alla fall, men nu är det som det är och jag hoppas att det inte stör mig framöver. Förhoppningsvis är det bara nu när jag håller på, som jag känner mig så petig.

Målning av trappan

Fästen till gamla barngrindar ska tas bort.
Avskavd färg på ledstängerna.
Det ska spacklas och målas över kaklet. Tanken var att kaklet skulle gå ända upp till taket, men jag tog beslut tillsammans med plattsättaren att avsluta en bit ner.
Dörren till arbetsrummet ska målas vit.

Idag och i morgon är målarna här igen, för att spackla, måla, foga och göra snyggt efter snickare, elektriker och plattsättare. De målar också dörren till arbetsrummet och räcket till trappan. Räcket har blivit väldigt avskavt under renoveringsarbetet, men precis som på väggarna (som var målade med plastfärg) var även räcket målat i en konstig färg, så att man upplevt det klibbigt och nästan som om färgen inte var riktigt torr. När målaren slipade, så blev det helt ”geggigt” i stället för slipdamm. Det kändes viktigt att få det ommålat. Dessutom får jag bort fästena till barngrindar som varit monterade och målade i samma färg som stolparna.

Men det blev lite strul med val av färg. Målarna hade blandat ihop den blå färgen på köksskåpen med den antracitgrå färgen på fönsterkarmar och detaljer på huset. De hade blandat en burk med fel färg. Det var tur att jag bad dem öppna och provmåla, innan jag åkte iväg ett par ärenden, för jag fick en känsla av att de inte hade helt koll på läget.

Dock blev det ytterligare huvudbry, för vi skulle ha RAL 7016. Den ena målaren tog reda på att det kunde översättas till S 8005-B20G, vilket stämde väldigt bra med de dörr- och fönsterpartier som inte blivit solblekta under de tio år som gått sedan de monterades. Men nästan alla synliga partier har blivit snäppet ljusare. Därför bestämde jag oss för att ta en nyans ljusare – alltså S 7005-B20G – eftersom den mer liknar den färg alla detaljer har idag. Jag var rädd att den skulle se alldeles för mörk ut annars. Beroende på resultatet, så vet jag vilken av färgerna jag ska välja på övriga saker som ska målas i den antracitgrå färgen längre fram, t.ex alla staket och räcken, attefallshuset och ytterdörren.

Jag är glad över att ha en pärm med hela NCS-systemet. Den kommer väl till pass!
Räcket är slipat och målat en gång med S 7005-B20G.

Min trappa är borta

När jag kom hem från Spanien hade ”gubbarna” tagit bort min trappa. Eller rättare sagt, de hade plockat bort alla trappsteg av trä för att lämna in dem på slipning och oljning. Det återstod bara själva konstruktionen under stegen. Tanken var god och anledningen var att målarna inte kom åt väggen ordentligt, när trappstegen var i vägen. Men! Hur lätt är det att bo utan en riktig trappa? Den första biten känns helt okej att gå, men efter viloplanet är det rejält hög fallhöjd om man vinglar till.

Själv vande jag mig efter ett par dagar, men hunden vågar bara gå till viloplanet. Där ligger han och skäller och gnäller både på dagarna och nätterna. Jag vill vara där uppe i mitt nya kök och pyssla och fixa och även mitt sovrum är där uppe. Det är fruktansvärt jobbigt att höra honom hela tiden och när jag fick veta att jag inte får tillbaka mina trappsteg förrän nästa fredag (alltså tio dagar utan trappa) ville jag nästan gråta. Det har varit nog så jobbigt att inte ha något kök på nästan två månader och att ha hantverkare i huset hela dagarna. Nu har jag ett nästan färdigt kök, men ingen trappa. Men precis som med köket, så är det förhoppningsvis värt besväret och blir riktigt bra när den är slipad och fin. Nästa fredag ska även viloplanet slipas (på plats), vilket troligen också blir en utmaning. Tänk om jag inte får använda trappan på typ ett dygn?!

Utstickande armatur i trappan – aj!

Häromdagen gick en halogenlampa sönder i trappan och jag åkte för att köpa en ny. Då blev jag påmind om att jag måste leta efter fyra helt nya lampor, eftersom de nuvarande inte är så bra placerade. Eller rättade sagt, placeringen kan jag inte göra så mycket åt, men med tanke på att de står ut och är i vägen, så är de både vassa att slå i och ganska utsatta. Ett par av dem har troligen fått ett par smällar av möbler eller personer, för de sitter löst och har tagit med sig både väv och färg från underlaget.

Det måste ju vara helt platta lampor!

Dessutom är hela trapphuset, fönstret och räckena så ”fyrkantiga” att lamporna skulle behöva ha en mjukare design för att skapa balans.