Min väskhylla

Väskor på hyllor
Min väskhylla

Dyra och fina handväskor är egentligen inte min grej. Åtminstone har det inte VARIT min grej. Inte förrän tills alldeles nyligen. Mitt nyfunna intresse har jag min 16-åriga dotter att tacka för. Josefin är helt besatt av handväskor. Särskilt DYRA handväskor. Plötsligt har jag börjat titta på väskor med helt nya ögon. Och jag har till och med köpt några stycken 😉

När vi flyttade till huset bestämde jag mig för att mina väskor inte längre skulle ligga intryckta längst upp i garderoben i hallen. Eller i en flyttlåda i källaren. De skulle få en alldeles egen och fin plats.

I anslutning till mitt sovrum och badrum finns en öppen garderob. Den är perfekt som ”omklädningsrum”, där träningskläder, myskläder och använda kläder kan hänga på krokar. Jag har nämligen förbud på att hänga in använda kläder i garderoberna med rena kläder. I detta ”krypin” finns det en klädstång och tre hyllor. Från början var det två stänger och hyllorna satt nästan uppe i taket (3 meters takhöjd), men jag tog bort en stång och justerade höjden på hyllorna. Det blev perfekt! Använda kläder hänger på stången och mina väskor står på hyllorna. Fint!

Attefallshuset kommer på plats

2015 flyttade jag och mina två tonårsdöttrar från Jönköping till Stockholm. Vi hade bott i en stor villa (som jag kommer att visa i andra inlägg) och skulle vänja oss vid att bo i lägenhet i stan. Det gick inte. Efter ett år flyttade vi från en fyra med EN balkong till en femma med TVÅ balkonger, men det blev bara pyttelite bättre. Jag kände mig instängd och tjejerna (som haft en helt egen våning tidigare) tyckte aldrig att de fick vara ifred.

Jag drömde om en trädgård igen och om att kunna gå ut och slänga sopor, utan att behöva småprata med en granne i hissen. Jag fick panik av att ha folk omkring mig på alla håll och kanter. Över, under och vid sidan. Och möta folk så fort jag klev utanför dörren. Och jag behövde utsikt. Min SJÄL behövde utsikt.

Josefin drömde om en walk-in-closet. Hon är 16 år.

Johanna drömde om att flytta hemifrån. Hon är 14 år.

Jag lovade att förverkliga deras drömmar. Och mina. Om vi flyttade till ett eget hus igen, så skulle de få en walk-in-closet och ett ”eget hem”. Tyvärr kunde jag inte hitta den perfekta lösningen för tjejerna, när vi köpte det här huset. Det uppfyllde mina drömmar om utsikt, frihet och rymd. Och om en egen svit med sovrum och badrum. Men det fanns bara två ordinära sovrum till Josefin och Johanna. Hur skulle jag lösa det?

Min första tanke var att inreda garaget (i huset) till en mini-lägenhet till Johanna, med egen ingång, badrum och pentry. Då skulle Josefin kunna få båda de andra sovrummen – ett att sova i och ett att ha kläder i.

Men i stället kom jag på idén att köpa ett attefallshus till Johanna. Då skulle hon nästan ”flytta hemifrån” på riktigt. Jag googlade och hittade Attefallsverket. Det var i april och vi var i Spanien. När jag visade Johanna blev hon galen av lycka! Husen hade både badrum, kök och ett sovloft. Och leveranstiden skulle vara sex veckor. Vi skulle hinna beställa och få det lagom till tillträdet av huset i juli.

Men det strulade med bygganmälan hos kommunen och sedan tog leveransen inte bara sex veckor. Vi väntade minst tio veckor. Spänningen var olidlig, när vi kom hem en eftermiddag i slutet av september och äntligen hade fått material till grunden.

Byggmaterial
Material till bottenplattan som attefallshuset ska stå på.
Grund
Grunden till attefallshuset höjdes 40 cm.

Men sedan rullade det på. Marken under attefallshuset höjdes drygt 40 cm i förebyggande syfte, eftersom resten av trädgården ska höjas till våren, när jag planerar att bygga pool och ny altan.

Därefter byggdes den isolerade ”krypgrunden” (eller vad det kallas) av något som liknade frigolitplattor. Morgonen därpå vaknade jag klockan fem, av att det stod en lyftkran och blinkade nere på vägen. Under flera timmar lastades tyngder, som motvikt till huset som skulle lyftas.

Lyftkran
Lyftkranen som ska placera attefallshuset på grunden.
Attefallshuset på lastbilen
Attefallshuset anländer på en lastbil och blockerar hela gatan i väntan på att lyftas på plats.

Vid elvatiden var allt klart för att lyfta huset på plats. Vad smidigt det gick! Plötsligt stod det i trädgården och vi kunde gå in och titta. Jag kommer att visa det i ett annat inlägg.

Attefallshuset lyfts på plats
Attefallshuset lyfts på plats.
Uppgrävd trädgård
Sökandet efter avloppet…

Därefter följde några veckor med uppgrävning i trädgården, för att dra el, vatten och avlopp till attefallshuset. Grävaren hade svårt att hitta avloppet djupt ner i marken. Han grävde i blindo, eftersom jag inte lyckats få fram någon ritning på hur det var draget. El och vatten skull kopplas från pannrummet i stora huset och dras ut genom betongväggarna. En dag hade jag sju hantverkare här samtidigt. Det var så skönt, när trädgården var igenlagd och Johanna äntligen kunde bo i sitt hus!

Uppgrävt för el- och vattendragning. De grävde en kulvert och förberedde inför poolbygget också.
Många bilar på uppfarten
Många hantverkare i huset samtidigt…
Trädgård igenlagd
Trädgården är igenlagd. Visserligen lerigt och eländigt…
Uppfarten igenfylld
Uppfarten igenfylld, men plattorna ligger kvar i en hög vid sidan. Allt ska ju ändå göras om till våren.

Innan huset byggdes

 

Nyköpt tomt med sommarstuga
Såhär såg det ut 2006, innan mitt hus byggdes på tomten.

Häromdagen kontaktade jag den första ägaren till huset, för att ställa en fråga om ritningar över bland annat eldragningen. Han heter Henrik och han byggde huset 2007 och sedan dess har det varit ytterligare två ägare innan jag flyttade hit. Jag fick inga ritningar vid tillträdet, eftersom min säljare hävdade att han aldrig fått några i sin tur. Henrik hävdade att han överlämnat dem till den första köparen, så uppenbarligen har de försvunnit mellan ägare två och tre.

Han berättade också att han beskrev hela husbygget i en blogg, Villa Lundhagen. Där la han ut massor av bilder och berättade om varje steg och delprojekt. Bloggen är stängd nu, men han erbjöd sig att ge mig tillträde till den. Jippi!

Igår kväll satt jag och tittade igenom bloggen och följde bygget i text och bilder. Allt började med att Henrik och hans sambo köpte tomten med en sommarstuga 2006. Den revs och året därpå satte bygget igång. Det var verkligen jätteroligt att se hur huset växte fram och läsa om hur de resonerade kring sina materialval och beslut.

Henrik och hans sambo byggde ett bra hus, men övergav det utan att ge det en själ. Huset var bara ett hus. Inte ett hem. Det var sterilt och kallt. Nu kliar det i mina fingrar av lust att göra huset inbjudande och hemtrevligt. Och ge huset liv.

Mitt nya hus

Lundhagsvägen 19 Ekerö
Bild från mäklarens beskrivning.

Hösten 2016 gick jag ett par utbildningar, där jag (återigen) fick jobba med mig själv och vilka som är mina mål i livet. Kortsiktiga mål som skulle uppnås nästa dag, nästa vecka eller inom tre månader. Och långsiktiga mål med datum längre fram i tiden. Inget mål sträckte sig längre fram än till min 50-årsdag 2020 🙂

Ett av mina viktigaste mål blev: Nästa jul ska jag fira i ett eget hus.

Advent närmade sig och jag fasade för ännu en jul i lägenhet. Det skulle bli den andra julen, sedan jag sålde villan i Jönköping och flyttade till Stockholm med två av mina döttrar. Och jag mådde inte alls bra av det. Jag älskar julen (mest advent) och jag älskar att göra julmysigt och fixa med belysning! Men i en lägenhet blev det liksom platt fall. Ingen känsla. Bara tillgjort och konstigt. Om jag kände mig deprimerad på sommaren, av att inte kunna gå ut i en trädgård, så var det inget mot hur jag kände mig i adventstider.

Jag hade satt ett annat mål också: Innan jag fyller 50 år ska jag träffa en man och vi ska bo i en stor villa med fantastisk utsikt över Mälaren eller havet.

Söndagen den andra advent åkte jag långt ut på landet, för att lämna sonens hund till en familj som skulle ta hand om honom. Jag hade fått en adress via en annons på Facebook och jag körde över en bro stod det en skylt med ”Ekerö kommun”. Det låg snö på marken och jag körde förbi Drottningholm och fick sköna rysningar över hela kroppen. Det var så vackert! Och jag hade ingen aning om att landet låg så nära stan. Här skulle hunden få det bra. Det kände jag i hela kroppen.

En vecka senare åkte jag samma väg igen. Då hade jag min 15-åriga dotter med mig. Hunden hade stannat på prov i en vecka och nu skulle vi lämna hans saker och skriva överlåtelsepapper. När vi hade passerat Drottningholm och Josefin såg de långsträckta vidderna och alla hästgårdar sa hon: ”Mamma, här vill jag bo!”

Hon bekräftade min egen känsla. Här ville jag också bo. På Ekerö.

I början av januari hittade jag två hus på Ekerö, som låg ute på Hemnet. Min pappa skulle komma på besök från Jönköping under veckan, så jag bad honom följa med och titta på båda husen utvändigt. Visningarna skulle vara en och en halv vecka senare. Det första huset förkastade vi direkt. Det hade en konstig placering och delade en lång, smal och brant uppfart med ett par grannar och jag vill INTE behöva samordna snöröjning och annat.

Det andra huset däremot – wow! Både jag och pappa häpnade över läget, utsikten och känslan. Huset var det dyraste av de båda och egentligen alldeles för dyrt för mig. Under veckan som gick bestämde jag mig för att inte åka på visningen, men min pappa övertalade mig. Jag och Josefin åkte dit och jag blev ännu mer förälskad. Så jag la ett bud.

Två dagar senare tänkte jag kliva av budgivningen, men min pappa förbjöd mig att kliva av utan att rådgöra med honom först. Samtidigt klev den andra budgivaren av och huset var mitt!

Vi skrev köpeavtal i slutet av januari och inflyttning skulle ske först i juli. Men det passade mig bra. Då skulle jag hinna njuta av mina sista månader (utan advent och sommar) i stan, Josefin skulle hinna gå ut nian i sin gamla skola och jag hade gott om tid att sälja lägenheten.

Den 5 juli fick jag nycklarna till huset och det är där denna blogg har sin början. Det har gått några månader nu och jag känner att jag vill dokumentera de förändringar jag gjort och de projekt jag har framför mig. Alltså kommer jag att både blicka bakåt och framåt, samtidigt som beskriver nuläge, tankar och planer.

Följ med på en spännande förändring och förädling av mitt fantastiska hus med den fantastiska utsikten över Mälaren!