Mitt nya hus

Lundhagsvägen 19 Ekerö
Bild från mäklarens beskrivning.

Hösten 2016 gick jag ett par utbildningar, där jag (återigen) fick jobba med mig själv och vilka som är mina mål i livet. Kortsiktiga mål som skulle uppnås nästa dag, nästa vecka eller inom tre månader. Och långsiktiga mål med datum längre fram i tiden. Inget mål sträckte sig längre fram än till min 50-årsdag 2020 🙂

Ett av mina viktigaste mål blev: Nästa jul ska jag fira i ett eget hus.

Advent närmade sig och jag fasade för ännu en jul i lägenhet. Det skulle bli den andra julen, sedan jag sålde villan i Jönköping och flyttade till Stockholm med två av mina döttrar. Och jag mådde inte alls bra av det. Jag älskar julen (mest advent) och jag älskar att göra julmysigt och fixa med belysning! Men i en lägenhet blev det liksom platt fall. Ingen känsla. Bara tillgjort och konstigt. Om jag kände mig deprimerad på sommaren, av att inte kunna gå ut i en trädgård, så var det inget mot hur jag kände mig i adventstider.

Jag hade satt ett annat mål också: Innan jag fyller 50 år ska jag träffa en man och vi ska bo i en stor villa med fantastisk utsikt över Mälaren eller havet.

Söndagen den andra advent åkte jag långt ut på landet, för att lämna sonens hund till en familj som skulle ta hand om honom. Jag hade fått en adress via en annons på Facebook och jag körde över en bro stod det en skylt med ”Ekerö kommun”. Det låg snö på marken och jag körde förbi Drottningholm och fick sköna rysningar över hela kroppen. Det var så vackert! Och jag hade ingen aning om att landet låg så nära stan. Här skulle hunden få det bra. Det kände jag i hela kroppen.

En vecka senare åkte jag samma väg igen. Då hade jag min 15-åriga dotter med mig. Hunden hade stannat på prov i en vecka och nu skulle vi lämna hans saker och skriva överlåtelsepapper. När vi hade passerat Drottningholm och Josefin såg de långsträckta vidderna och alla hästgårdar sa hon: ”Mamma, här vill jag bo!”

Hon bekräftade min egen känsla. Här ville jag också bo. På Ekerö.

I början av januari hittade jag två hus på Ekerö, som låg ute på Hemnet. Min pappa skulle komma på besök från Jönköping under veckan, så jag bad honom följa med och titta på båda husen utvändigt. Visningarna skulle vara en och en halv vecka senare. Det första huset förkastade vi direkt. Det hade en konstig placering och delade en lång, smal och brant uppfart med ett par grannar och jag vill INTE behöva samordna snöröjning och annat.

Det andra huset däremot – wow! Både jag och pappa häpnade över läget, utsikten och känslan. Huset var det dyraste av de båda och egentligen alldeles för dyrt för mig. Under veckan som gick bestämde jag mig för att inte åka på visningen, men min pappa övertalade mig. Jag och Josefin åkte dit och jag blev ännu mer förälskad. Så jag la ett bud.

Två dagar senare tänkte jag kliva av budgivningen, men min pappa förbjöd mig att kliva av utan att rådgöra med honom först. Samtidigt klev den andra budgivaren av och huset var mitt!

Vi skrev köpeavtal i slutet av januari och inflyttning skulle ske först i juli. Men det passade mig bra. Då skulle jag hinna njuta av mina sista månader (utan advent och sommar) i stan, Josefin skulle hinna gå ut nian i sin gamla skola och jag hade gott om tid att sälja lägenheten.

Den 5 juli fick jag nycklarna till huset och det är där denna blogg har sin början. Det har gått några månader nu och jag känner att jag vill dokumentera de förändringar jag gjort och de projekt jag har framför mig. Alltså kommer jag att både blicka bakåt och framåt, samtidigt som beskriver nuläge, tankar och planer.

Följ med på en spännande förändring och förädling av mitt fantastiska hus med den fantastiska utsikten över Mälaren!