Flytt av attefallshus

Puh, idag meddelade Attefallsverket att de kommer att flytta attefallshuset 30 centimeter. Det känns ju som oerhört mycket arbete för så lite, men rätt ska vara rätt. Och jag vill ju INTE be grannarna skriva på ett godkännande av huset för nära tomtgräns.

Tyvärr kommer det ju att dra med sig en hel del olägenheter ändå. Till att börja med ska folk komma hit och titta och alltså får jag möten och tider att passa. Sedan ska huset tömmas. Åtminstone på allt som kan ramla omkring där inne. Och hur det går med wifi-kablarna som är dragna dit vet jag inte och dem ansvarar inte Attefallsverket för. Avloppet och allt annat blir väl också ett bekymmer, men det är ju deras.

Framförallt blir det jobbigt med allt folk som ska hit igen och alla jag måste ha att göra med. Jag vill helst bara vara ifred. Det räcker med alla som ska hit i samband med köket. Och senare i sommar hela trädgården och ombyggnationen.

Vad jobbigt det är när saker strular och skapar merjobb.

Lugnande besked om attefallshuset

Jag känner mig ganska orolig över att attefallshuset är felplacerat 40 cm för nära tomtgränsen mot grannen. Framförallt håller jag på att ladda inför en strid mot antingen Attefallsverket eller grannen. Eller båda två. Det innebär att jag letar argument och strategier, vilket tar en himla massa energi.

Eftersom det gått några veckor sedan jag fick beskedet att huset är felplacerat och en ny mätning är beställd och jag fortfarande varken sett någon mät-kille eller hört något, så kontaktade jag Attefallsverket idag och frågade vad som händer. Jag var rädd att de bara lagt ärendet åt sidan och förhalat problemet. Men jag fick följande svar:

”Vi har hög prioritet på detta ärende. Det kan vara flera orsaker, fel mätning alternativt fel utsatta gränser. Vi tar kostnader för extra mätning och kommer inte belasta dig med något. Vi sköter processen och skulle det vara fel kommer vi att lösa det med grannen eller flytta huset någon cm. Jag cc:ar Tommy i detta mail som tillsammans med Veronica kommer utreda detta ärende. Du kan bara invänta en lösning från oss och vara lugn.”

Puh, det känns skönt! Då släpper jag det tillsvidare och litar på att de fixar det! Idag kan jag glädja mig åt både det och att avtalet på köket är signerat och handpenningen betald. Leverans vecka 18. Jippie!

List lossnar i attefallshuset

Jag tycker att attefallshuset jag köpte av Attefallsverket håller väldigt dålig kvalitet. Hela huset känns liksom plastigt. Värre än en husvagn. Inte blev min känsla bättre, när listen på bänkskivan i köket lossnade. Eftersom stegen till loftet står i den redan trånga passagen, så går man lätt emot hörnet när man passerar. Observera att vi inte BOR i attefallshuset och att detta ändå händer efter 2-3 månader. Listen lossnade hela vägen (utom ca 10 cm längst in) och den gick sönder lite i hörnet.

Det enda lim jag hade förutom limstift var en flaska trälim. Jag kletade på rejält (så att det rann längs sidan på skåpet, grrr!) och försökte trycka fast. Men det funkade inte. Själva bänkskivan är alldeles för porös och sög åt sig allt lim.

Alltså kontaktade jag Attefallsverket, som (naturligtvis) hävdade att det var vårt fel. Men de ska fixa en lista aluminiumfärg, som vi kan limma fast. Frågan är om de kommer hit och monterar den eller om jag måste göra ett eget försök? Vilket inte är helt lätt utan något verktyg (typ tving) som kan hålla fast den under torktiden.

Jag blir så irriterad när det dyker upp NYA problem hela tiden, förutom de som redan finns. Känslan blir ju att man aldrig får en chans att bli klar med att-göra-listan över saker som måste åtgärdas.

Attefallshuset kommer på plats

2015 flyttade jag och mina två tonårsdöttrar från Jönköping till Stockholm. Vi hade bott i en stor villa (som jag kommer att visa i andra inlägg) och skulle vänja oss vid att bo i lägenhet i stan. Det gick inte. Efter ett år flyttade vi från en fyra med EN balkong till en femma med TVÅ balkonger, men det blev bara pyttelite bättre. Jag kände mig instängd och tjejerna (som haft en helt egen våning tidigare) tyckte aldrig att de fick vara ifred.

Jag drömde om en trädgård igen och om att kunna gå ut och slänga sopor, utan att behöva småprata med en granne i hissen. Jag fick panik av att ha folk omkring mig på alla håll och kanter. Över, under och vid sidan. Och möta folk så fort jag klev utanför dörren. Och jag behövde utsikt. Min SJÄL behövde utsikt.

Josefin drömde om en walk-in-closet. Hon är 16 år.

Johanna drömde om att flytta hemifrån. Hon är 14 år.

Jag lovade att förverkliga deras drömmar. Och mina. Om vi flyttade till ett eget hus igen, så skulle de få en walk-in-closet och ett ”eget hem”. Tyvärr kunde jag inte hitta den perfekta lösningen för tjejerna, när vi köpte det här huset. Det uppfyllde mina drömmar om utsikt, frihet och rymd. Och om en egen svit med sovrum och badrum. Men det fanns bara två ordinära sovrum till Josefin och Johanna. Hur skulle jag lösa det?

Min första tanke var att inreda garaget (i huset) till en mini-lägenhet till Johanna, med egen ingång, badrum och pentry. Då skulle Josefin kunna få båda de andra sovrummen – ett att sova i och ett att ha kläder i.

Men i stället kom jag på idén att köpa ett attefallshus till Johanna. Då skulle hon nästan ”flytta hemifrån” på riktigt. Jag googlade och hittade Attefallsverket. Det var i april och vi var i Spanien. När jag visade Johanna blev hon galen av lycka! Husen hade både badrum, kök och ett sovloft. Och leveranstiden skulle vara sex veckor. Vi skulle hinna beställa och få det lagom till tillträdet av huset i juli.

Men det strulade med bygganmälan hos kommunen och sedan tog leveransen inte bara sex veckor. Vi väntade minst tio veckor. Spänningen var olidlig, när vi kom hem en eftermiddag i slutet av september och äntligen hade fått material till grunden.

Byggmaterial
Material till bottenplattan som attefallshuset ska stå på.
Grund
Grunden till attefallshuset höjdes 40 cm.

Men sedan rullade det på. Marken under attefallshuset höjdes drygt 40 cm i förebyggande syfte, eftersom resten av trädgården ska höjas till våren, när jag planerar att bygga pool och ny altan.

Därefter byggdes den isolerade ”krypgrunden” (eller vad det kallas) av något som liknade frigolitplattor. Morgonen därpå vaknade jag klockan fem, av att det stod en lyftkran och blinkade nere på vägen. Under flera timmar lastades tyngder, som motvikt till huset som skulle lyftas.

Lyftkran
Lyftkranen som ska placera attefallshuset på grunden.
Attefallshuset på lastbilen
Attefallshuset anländer på en lastbil och blockerar hela gatan i väntan på att lyftas på plats.

Vid elvatiden var allt klart för att lyfta huset på plats. Vad smidigt det gick! Plötsligt stod det i trädgården och vi kunde gå in och titta. Jag kommer att visa det i ett annat inlägg.

Attefallshuset lyfts på plats
Attefallshuset lyfts på plats.
Uppgrävd trädgård
Sökandet efter avloppet…

Därefter följde några veckor med uppgrävning i trädgården, för att dra el, vatten och avlopp till attefallshuset. Grävaren hade svårt att hitta avloppet djupt ner i marken. Han grävde i blindo, eftersom jag inte lyckats få fram någon ritning på hur det var draget. El och vatten skull kopplas från pannrummet i stora huset och dras ut genom betongväggarna. En dag hade jag sju hantverkare här samtidigt. Det var så skönt, när trädgården var igenlagd och Johanna äntligen kunde bo i sitt hus!

Uppgrävt för el- och vattendragning. De grävde en kulvert och förberedde inför poolbygget också.
Många bilar på uppfarten
Många hantverkare i huset samtidigt…
Trädgård igenlagd
Trädgården är igenlagd. Visserligen lerigt och eländigt…
Uppfarten igenfylld
Uppfarten igenfylld, men plattorna ligger kvar i en hög vid sidan. Allt ska ju ändå göras om till våren.