Äntligen gardiner i sovrummet!

Stryker gardiner
Jag står och stryker mörkläggningsgardiner till sovrummet.

Klockan sju i morse skulle snickaren komma och hänga upp mina gardinskenor i taket i sovrummet. Eftersom det är högt i tak (3,30 m) och mörkläggningsgardinerna är tjocka och tunga, så behövdes det dels specialfästning och dels en person som är längre än jag. Han blev ändå tvungen att stå på tå på min högsta (jag har två) stege. När han ändå stod där och nådde ända upp, så bad jag honom att hänga upp själva gardinerna också. Det kom jag på sent igår kväll, så jag blev tvungen att ställa mig och stryka dem. Två mörkläggningsgardiner och två tunna gardiner i guld. Alltså fyra längder á 3,30 meter långa.

När jag flyttade in i huset mitt i sommaren, så fanns det INGEN mörkläggning i mitt sovrum. Och ett stort skjutparti där det flödade in ljus. Jag som måste ha kolsvart, för att kunna sova. Åtminstone om jag vill slippa vakna klockan fyra på morgonen. Efter mindre än en vecka var jag ett vrak med sömnbrist. Då hade jag redan haft hit en markisfirma och beställt både rullgardin, jalusier till matrummet, en utanpåliggande markis och en persienn till badrummet. Men de skulle dröja minst en månad. Det var dessutom semestertid och det blev ännu längre väntetid. Jag gjorde en provisorisk lösning så länge, med en billig gardinstång och gardiner jag hade i garderoben. Inga mörkläggande, men åtminstone bättre än inget.

Efter drygt två månader fick jag äntligen min rullgardin. Tyget var slut hos leverantören och sedan skickades paketet fel. Men jag blev nöjd. Jag hade glömt att jag valt en mörk trälist nertill. Den matchar mina nya sängbord och bänkskivan i badrummet intill.

Sovrum med rullgardin
Efter drygt två månaders väntan fick jag äntligen mörkläggning i sovrummet.

Och nu har jag dessutom fått upp mina lååååååånga mörkläggningsgardiner. Från golv till tak. Eller snarare från tak till golv. Gardinerna i guld är jag inte helt nöjd med. De matchar visserligen taklampan och tavelramarna i guld, men de får nog bara vara en tillfällig (och faktiskt väldigt billig!) lösning i väntan på att jag ska komma på vilken accentfärg jag vill ha i sovrummet. Och vilken färg jag vill ha på överkastet. Tillsvidare använder jag mitt gamla (som är för litet och bara ligger nertill) och mina gamla prydnadskuddar.

Gardiner i sovrummet
Äntligen har jag fått upp gardiner i sovrummet. Mörkläggningsgardiner i samma färg som sänggaveln och blommönstret i fondtapeten och gardiner i guld framför.

Jag ska göra ett inlägg och visa hela sovrummet, när jag är helt färdig med det!

Innan huset byggdes

 

Nyköpt tomt med sommarstuga
Såhär såg det ut 2006, innan mitt hus byggdes på tomten.

Häromdagen kontaktade jag den första ägaren till huset, för att ställa en fråga om ritningar över bland annat eldragningen. Han heter Henrik och han byggde huset 2007 och sedan dess har det varit ytterligare två ägare innan jag flyttade hit. Jag fick inga ritningar vid tillträdet, eftersom min säljare hävdade att han aldrig fått några i sin tur. Henrik hävdade att han överlämnat dem till den första köparen, så uppenbarligen har de försvunnit mellan ägare två och tre.

Han berättade också att han beskrev hela husbygget i en blogg, Villa Lundhagen. Där la han ut massor av bilder och berättade om varje steg och delprojekt. Bloggen är stängd nu, men han erbjöd sig att ge mig tillträde till den. Jippi!

Igår kväll satt jag och tittade igenom bloggen och följde bygget i text och bilder. Allt började med att Henrik och hans sambo köpte tomten med en sommarstuga 2006. Den revs och året därpå satte bygget igång. Det var verkligen jätteroligt att se hur huset växte fram och läsa om hur de resonerade kring sina materialval och beslut.

Henrik och hans sambo byggde ett bra hus, men övergav det utan att ge det en själ. Huset var bara ett hus. Inte ett hem. Det var sterilt och kallt. Nu kliar det i mina fingrar av lust att göra huset inbjudande och hemtrevligt. Och ge huset liv.

Mitt nya hus

Lundhagsvägen 19 Ekerö
Bild från mäklarens beskrivning.

Hösten 2016 gick jag ett par utbildningar, där jag (återigen) fick jobba med mig själv och vilka som är mina mål i livet. Kortsiktiga mål som skulle uppnås nästa dag, nästa vecka eller inom tre månader. Och långsiktiga mål med datum längre fram i tiden. Inget mål sträckte sig längre fram än till min 50-årsdag 2020 🙂

Ett av mina viktigaste mål blev: Nästa jul ska jag fira i ett eget hus.

Advent närmade sig och jag fasade för ännu en jul i lägenhet. Det skulle bli den andra julen, sedan jag sålde villan i Jönköping och flyttade till Stockholm med två av mina döttrar. Och jag mådde inte alls bra av det. Jag älskar julen (mest advent) och jag älskar att göra julmysigt och fixa med belysning! Men i en lägenhet blev det liksom platt fall. Ingen känsla. Bara tillgjort och konstigt. Om jag kände mig deprimerad på sommaren, av att inte kunna gå ut i en trädgård, så var det inget mot hur jag kände mig i adventstider.

Jag hade satt ett annat mål också: Innan jag fyller 50 år ska jag träffa en man och vi ska bo i en stor villa med fantastisk utsikt över Mälaren eller havet.

Söndagen den andra advent åkte jag långt ut på landet, för att lämna sonens hund till en familj som skulle ta hand om honom. Jag hade fått en adress via en annons på Facebook och jag körde över en bro stod det en skylt med ”Ekerö kommun”. Det låg snö på marken och jag körde förbi Drottningholm och fick sköna rysningar över hela kroppen. Det var så vackert! Och jag hade ingen aning om att landet låg så nära stan. Här skulle hunden få det bra. Det kände jag i hela kroppen.

En vecka senare åkte jag samma väg igen. Då hade jag min 15-åriga dotter med mig. Hunden hade stannat på prov i en vecka och nu skulle vi lämna hans saker och skriva överlåtelsepapper. När vi hade passerat Drottningholm och Josefin såg de långsträckta vidderna och alla hästgårdar sa hon: ”Mamma, här vill jag bo!”

Hon bekräftade min egen känsla. Här ville jag också bo. På Ekerö.

I början av januari hittade jag två hus på Ekerö, som låg ute på Hemnet. Min pappa skulle komma på besök från Jönköping under veckan, så jag bad honom följa med och titta på båda husen utvändigt. Visningarna skulle vara en och en halv vecka senare. Det första huset förkastade vi direkt. Det hade en konstig placering och delade en lång, smal och brant uppfart med ett par grannar och jag vill INTE behöva samordna snöröjning och annat.

Det andra huset däremot – wow! Både jag och pappa häpnade över läget, utsikten och känslan. Huset var det dyraste av de båda och egentligen alldeles för dyrt för mig. Under veckan som gick bestämde jag mig för att inte åka på visningen, men min pappa övertalade mig. Jag och Josefin åkte dit och jag blev ännu mer förälskad. Så jag la ett bud.

Två dagar senare tänkte jag kliva av budgivningen, men min pappa förbjöd mig att kliva av utan att rådgöra med honom först. Samtidigt klev den andra budgivaren av och huset var mitt!

Vi skrev köpeavtal i slutet av januari och inflyttning skulle ske först i juli. Men det passade mig bra. Då skulle jag hinna njuta av mina sista månader (utan advent och sommar) i stan, Josefin skulle hinna gå ut nian i sin gamla skola och jag hade gott om tid att sälja lägenheten.

Den 5 juli fick jag nycklarna till huset och det är där denna blogg har sin början. Det har gått några månader nu och jag känner att jag vill dokumentera de förändringar jag gjort och de projekt jag har framför mig. Alltså kommer jag att både blicka bakåt och framåt, samtidigt som beskriver nuläge, tankar och planer.

Följ med på en spännande förändring och förädling av mitt fantastiska hus med den fantastiska utsikten över Mälaren!