Min vedervärdiga framsida

Alltså denna hemska framsida. Eller altan. Vad det nu är. Den är så megastor, så färglös och helt utan mysfaktor och känsla. Inte några ombonade vinklar och vrår. Ingenting. Och den har satt sig och är sned och vind.

Okej att den byggdes så, men tanken borde ju ha varit att göra något mer av den? Och varför har ingen av de tre tidigare ägarna gjort någonting? Jag fattar inte!

Den har varit bra att släppa ut hunden på hela vintern. Jag har satt nät vid alla öppningar, så att han inte kan rymma. Idag plockade jag upp allt hundbajs som hade gömt sig i snön. Det blev tretton påsar.

Jag längtar efter att arkitekten ska bli klar med ritningarna på husets nya framsida. Både vad gäller själva byggnaden och marken framför. Vad jag ska göra med gaveln och baksidan har jag ingen aning om. Det är ganska stora ytor. Det lutar åt en hundgård och en altan med kvällssol. Och kanske ett växthus längst upp i hörnet. Jag vill åtminstone ha allt prydligt och lättskött. Och helst inte helt utan användning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *