Jag har fixat belysning i köket

Att inte ha någon belysning över diskbänken eller den andra bänken i köket har nästan gjort mig galen. Visst, det finns spotar i taket men de lyser inte tillräckligt starkt och de sitter snett bakom, så man skuggar bänken med sitt eget huvud. Sedan ett par år tillbaka ser jag dåligt på nära håll och i dunkel belysning, men inte ens läsglasögon funkar i detta fallet, eftersom det är för långt mellan ögonen och köksbänken.

Dessutom är spotarna sååååååå jobbiga att tända! Inte nog med att de alltid tänds på det svagaste ljuset – man måste också trycka i exakt rätt hörn och med rätt tryck på knappen, för att ljuset ska öka i styrka. Trycken man fel, så släcks det igen. Och det tar flera sekunder innan full ljusstyrka är nådd.

Ett alternativ till att tända i taket skulle ju kunna vara att tända fläkten. Men för att tända den, så måste man först fälla ut kåpan. Det gör man genom att hålla inne en touchknapp i typ tio sekunder. Men utan att tända i taket ser jag inte touchknappen. Och jag ser heller inte touchknappen på spishällen i mörkret, så jag kan inte sätta på grytan med havregrynsgröt på morgonen, utan att tända i hela taket.

Eftersom jag har planer på att byta kök, så har jag fokuserat på att ANDAS och inte bli irriterad. Men idag fick jag nog, när jag råkade släcka takbelysningen två gånger, innan jag lyckades öka ljusstyrkan. Alltså gick jag ner i garaget och letade bland alla lampor som inte fått någon plats i huset. Jag hittade en vägghängd läsbelysning med två lampor. Perfekt!

Särskilt snyggt blev det inte och sladdarna hänger fult och i vägen. Men det spelar ingen roll. Det är en tillfällig lösning.

Åh, vad jag har njutit av att kunna se ordentligt när jag skurit grönsaker, plockat in i diskmaskinen och diskat. Och fyllt på kaffebönor i kaffemaskinen. Jag har till och med lyckats läsa ett recept.

Hur sjutton tänker man (eller inte) när man planerar ett kök utan att sätta belysning över arbetsbänkarna? Till och med på sextiotalet satte man lysrör under väggskåpen.

Belysningen är bara ett av en massa felplaneringar i det här köket. Finn fem fel räcker inte långt. Finn tusen fel snarare. Frågan är hur länge jag står ut? Egentligen skulle jag kunna beställa det nya köket redan nu, men jag är inte helt nöjd med ritningarna ännu. Jag väntar på att jag ska få samma aha-upplevelse som jag fick med flytten av tvättstugan. Och med Fidelis kryp-in under trappan. En sån där SJÄLVKLAR lösning. Den kommer, det vet jag att den gör.  Det gör de alltid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *