Kyla och säkringar

Förra veckan blev det plötsligt riktigt kallt ute. Det var drygt tio minusgrader i flera dagar och det kom massor av snö. Inte nog med skottandet – plötsligt gick en huvudsäkring också. Det var lördag kväll och först förstod jag ingenting. Vissa lampor slocknade och vissa minskade sin ljusstyrka och bara glödde svagt. Tvättmaskinen stannade och all utebelysning slocknade.

Jag gick ner till elcentralen, men ingen propp hade gått. Just det, nu kom jag på! I mitt förra hus brukade elen bete sig konstigt, när en huvudsäkring hade löst ut. Det var svinkallt ute och kolmörkt (eftersom utebelysningen hade slocknat helt) och jag kunde inte se vilken av säkringarna som var trasig. Inte hade jag några nya hemma heller.

Alltså åkte jag till ICA som fortfarande var öppet och när jag kom tillbaka skruvade jag ur den nedersta säkringen och chansade på att det var den. Och det var det! Det varde ljus 🙂

Slutet gott, allt gott. Trodde jag.

Kvällen därpå skulle jag ta en efterlängtad och välbehövlig dusch efter snöskottning, hundpromenad och träning. Jag kände mig frusen och längtade efter en varm dusch. Men icke. Vattnet blev bara ljummet och jag frös ännu mer än tidigare. Det var ovanligt kallt i badrummet också. Med handduken omkring mig gick jag ner i pannrummet. Värmepumpen var helt tyst och det blinkade ”LARM” i displayen. Fan! Jag lyckades inte hitta något att trycka på som kunde få igång pannan igen. I stället förberedde jag mig på en kall natt. Fideli hade varmt i sitt attefallshus och Josefin hade ett elektriskt element i sitt rum, eftersom hon alltid fryser. Jag tog på mig underställ och tog dubbla täcken över mig i sängen.

Nästa morgon googlade jag närmaste återförsäljare och servicetekniker och berättade om mitt problem. Han ställde några frågor, bad mig slå av en 3-fas i elcentralen och slå på den igen. Och plötsligt brummade pannan igång. Tjohoo!

Sedan dess har detta hänt ytterligare två gånger. Med de andra säkringarna. Och jag känner mig så stolt och duktig när jag genast traskar ut i kylan och byter, slår av 3-fasen till pannan och sedan slår på den igen. Jag har lärt mig hur mitt hus funkar på vintern!

Första och sista vintern med lång uppfart att skotta

När jag flyttade till huset i somras, så räknade jag med att det skulle bli riktigt jobbigt med snön i vinter. Tack och lov har det inte kommit så mycket, så jag har bara skottat två gånger hittills. Senast igår. Men det var bara för säkerhet skull, ifall det skulle komma mer. Och för att göra fint. Den var puderlätt och bara att fösa undan.

Grannarna har sagt att jag är den första som någonsin  skottat hela uppfarten!

Nästa vinter hoppas jag på att trädgården är schaktad och omdisponerad, så att bilen bara ska halvvägs upp i backen och att det bara blir en smal trappa som ska skottas upp till huset och att den går precis framför Fidelis lilla hus, så att jag inte behöver skotta dit också. Hela den långa uppfarten längs hela gränsen mot grannen ska BORT!

Fuskmålat

Nu har jag äntligen spacklat och målat alla hål efter barngrindarna som satt i trappan när vi flyttade in. Märkena har varit riktiga energitjuvar.

Det är perfekt att dutta färg med en svamp, för det blir nästan likadant som med en roller.

Jag passade på att fixa hålen efter gardinstången som satt i arbetsrummet också.

Utstickande armatur i trappan – aj!

Häromdagen gick en halogenlampa sönder i trappan och jag åkte för att köpa en ny. Då blev jag påmind om att jag måste leta efter fyra helt nya lampor, eftersom de nuvarande inte är så bra placerade. Eller rättade sagt, placeringen kan jag inte göra så mycket åt, men med tanke på att de står ut och är i vägen, så är de både vassa att slå i och ganska utsatta. Ett par av dem har troligen fått ett par smällar av möbler eller personer, för de sitter löst och har tagit med sig både väv och färg från underlaget.

Det måste ju vara helt platta lampor!

Dessutom är hela trapphuset, fönstret och räckena så ”fyrkantiga” att lamporna skulle behöva ha en mjukare design för att skapa balans.

List lossnar i attefallshuset

Jag tycker att attefallshuset jag köpte av Attefallsverket håller väldigt dålig kvalitet. Hela huset känns liksom plastigt. Värre än en husvagn. Inte blev min känsla bättre, när listen på bänkskivan i köket lossnade. Eftersom stegen till loftet står i den redan trånga passagen, så går man lätt emot hörnet när man passerar. Observera att vi inte BOR i attefallshuset och att detta ändå händer efter 2-3 månader. Listen lossnade hela vägen (utom ca 10 cm längst in) och den gick sönder lite i hörnet.

Det enda lim jag hade förutom limstift var en flaska trälim. Jag kletade på rejält (så att det rann längs sidan på skåpet, grrr!) och försökte trycka fast. Men det funkade inte. Själva bänkskivan är alldeles för porös och sög åt sig allt lim.

Alltså kontaktade jag Attefallsverket, som (naturligtvis) hävdade att det var vårt fel. Men de ska fixa en lista aluminiumfärg, som vi kan limma fast. Frågan är om de kommer hit och monterar den eller om jag måste göra ett eget försök? Vilket inte är helt lätt utan något verktyg (typ tving) som kan hålla fast den under torktiden.

Jag blir så irriterad när det dyker upp NYA problem hela tiden, förutom de som redan finns. Känslan blir ju att man aldrig får en chans att bli klar med att-göra-listan över saker som måste åtgärdas.